Välkommen!

1874 stod ursprungshuset färdigt. Per Persson på Eliselund hade tagit på sig att bygga denna kombinerade såg och mjölkvarn. Vattenhjulet drevs med ett s.k.. ovanfallsvatten, dvs. vattnet faller på hjulet istället för rinner under. Detta var så effektivt att både såg och kvarn kunde användas samtidigt.

Sågen var en ramsåg. Den användes till att såga stockar av olika träslag till plankor. Viktigast var dock ekstockarna. De planken såldes till båtbyggerierna i trakten. Näst viktigast var de almstockar som gav fantastiskt material till traktens möbelsnickerier. Det sägs att i stort sätt alla hem på Kivik hade möbler i alm sågade här.

Den förste möllare som anställdes var Måns Mårtensson. Han bodde i den lilla del av byggnaden som är korsvirke. Två rum och kök med två fina kakelugnar och en bakugn. Så vitt vi kan utröna har det funnits fem möllare. Åke Erlandsson var den siste och han sålde kvarnen 1932. Straxt därpå donerades fastigheten med Sågmöllan och det berömda bronsåldersröset, Bredarör, till Witterhetsakademien. Donator var Emma Persson på Hanöbris.

Då huset var i bedrövligt skick restaurerades det, kraftigt på sina ställen, och man återställde till dess forna glans. Under 1930-talets andra hälft öppnade Café Sågmöllan som komplement till den allt mer besökta bronsåldersgraven. Många prominenta gäster har skrivit den gästbok som finns inne i caféet.

Välkomna till oss på Café Sågmöllan, ett av de äldsta caféerna på Österlen.